Katti Houshmandfar – CrossFit

Annons

Det tar aldrig slut

ca 5 timmar senare så var jag klar och jag är rätt förvånad faktiskt att det bara tog 5 timmar då jag inte var direkt döende när jag kom in till akuten imorse. Brukar ju vara så att man måste spela lite extra sårbar för att få snabbare hjälp men jag fick komma in rätt snabbt till en säng och det var rätt skönt att få lägga sig ner och blunda med tanke på att sömnen var lite svår inatt.

Jag fick röntga foten och ingen skada syns som är något nytt men däremot såg hon små små förkalkningar runt skadan som förmodligen har läkt så och det hade dom pratat om med min kirurg (jag opererade på Karolinska som jag var hos idag) och han ville att jag skulle komma på ett återbesök om 2-3 veckor. Vad det betyder vet jag ej men ja, jag fick ju höra återigen det jag alltid fått höra och det är det är en jobbig fraktur detta som kommer bråka med mig mer eller mindre några år till. Kul!

Nu vet jag iallafall att inget är galet och att det förmodligen bara är en rejäl överansträngning för att jag sprang som jag gjorde sist och att nästa gång tåget är på ingång så struntar jag i den helt enkelt. Igår kunde jag knappt gå när jag klev in på träningen med min coach och direkt så satte han sig ner och gjorde om hela mitt program för dagen. Inget med benen fick jag göra och det är otroligt hur mycket man faktiskt kan träna ändå fast man har hinder. Så himla skönt att ha denna stöttning just nu från Jim. Han är bäst!

1 år av fram och tillbaka i både smärta, humör och annat som jag har fått stå ut med och även ni för ni får ju läsa allt mitt gnäll hela tiden. Eller jag har varit rätt duktig på att inte gnälla så mycket nu när jag tänker efter. Det är lite sådan jag är. Försöker alltid se något positivt ur det negativa för jag vet att det är det enda som hjälper mig framåt. Och det är väl det som har varit nyckeln i att jag orkat hålla humöret uppe, eller jag tycker iallafall att jag har varit rätt glad och positiv i allt, vad tycker ni?

Idag tänker jag bara vara hemma med min roomie för veckan (Karin) och hålla foten i högläge och knappa på datorn med lite jobb i hopp om att denna svullnad gått ned tills imorgon. Känns som jag är tillbaka där jag var i somras om ni minns där jag kunde gå från att vara okej ena dagen till att inte kunna röra mig andra dagen. Och det enda som hjälpte då var att vara hemma och ta det lugnt och inte gå på foten så den kunde vara lite glad dagen efter.

En dag i taget. Lite så det funkar i mitt liv just nu :)


5 hours later and I am done in the hospital. That is actually surprisingly quick for being emergency and for not being almost dying. That is often what you need to do to get help quick, pretend that you are in more pain that you normally are and I am a really bad lier so I can’t pretend. I got in very quick and got a bed but the rest took time and was all about the wait but I didn’t mind since I got some rest on the bed. Haven’t had a really good sleep tonight due to the pain in my foot. 

I know that this sounds like a never ending story from me, the nagging about my foot. But that is because it is a never ending story. In some way, I will always suffer from this for at least a few years ahead and maybe for the rest of my life. That is a fact. But after an xray today, it shows that nothing has happened now or I mean nothing is broken or anything but they could see some small parts (don’t know really what they are called) that is gathered around my fractured area and after advising from my doctor who did the surgery last year (he works at this hospital I was in today) he wanted me to come back and see him in 2-3 weeks. I don’t know what this means but i guess it is just a routine check or something. Or at least I hope it is. 

No I know nothing is broken or injured and that makes me relieved and today I am just going to take it easy and keep my foot high and rest and hopefully it will be better and less swollen tomorrow. 

This year has been really a lot of ups and down from my part and I have really tried to keep my head up high and not get to depressed over my situation. Because it is a situation, for me it is. It is heartbreaking to not be able to do the things I love m,more than anything in the same way as before and it is even more heartbreaking that I always have to suffer from swollness and pain after.  And now it feels like I am in the same place I was this summer when everyday was different. One day I was fine and the other I couldn’t walk and had so much pain that I needed to stay home to be able to get strength for the next day. Everyday was like a surprise. Can I or can i not?

But in some way, I have always had that positive mindset with me all the way cuz that is the only thing that has helped me to have the strength to keep on going. To keep on smiling and managing the day. I always try to think positive thoughts, even though I deep down inside want to cry because I know that it won’t do me any good to be negative. It will only make things harder. 

Positive mindset is the key to keep on going forward. And I am taking it day by day, step by step. That i show my life rolls right now. So guys, I am fine I promise :)

 

Kommentarer

Kommentera

  1. Adriana

    Hej, gillar din blogg jättemycket! Tränar själv crossfit sedan något år tillbaka och älskar det från dag ett. Träning och idrott har alltid varit en del av mitt liv men utvecklingen i styrka och kondition har aldrig varit så stor som nu.
    Vill peppa dig att stå på dig med din skada i foten.
    Bröt min fot 2009. Men trots att den hade läkt fortsatte jag att ha ont hela tiden. Löpning funkade inte och skor med högre klack var omöljligy. Foten svullnade och värkte efter 5 minuter. Många undersökningar blev det och även kortisonsprutor, någon läkare fick för sig att jag hade Artros!! Vilket jag var övertygad om att jag inte hade. Det vore ett osannolikt sammanträffande iså fall!! Alla sa samma sak: det där får du leva med!.. Då slog jag näven i bordet. Jag var för ung för att sluta träna eller gå i högklackat!! Tog kontakt med en privatläkare som var specialist på idrottsskador. Blev ordentligt röntgad och då såg man precis som i ditt fall, broskbildning. Fick tid för operation 12 månader senare (2012) de skrapade och rensade. 2013, ett år senare var allt läkt, styrkan började återvända och smärtan var borta. Sedan dess har jag inga problem alls. Bara ärren påminner om 3 skitår!! Stå på dig och lycka till med lyftkarriären. Ska bli roligt att följa!

    Hälsningar Adriana

    1. Katti Houshmandfar

      Hej Adriana, woooow detta betyder något enormt för mig. Först och främst blir jag så glad att följer bloggen och att du gillar Crossfit :) gud vad kul att du hittat något du tycker är roligt.
      Men alltså du gjorde hela min dag med detta. Jag ska verkligen inte ge mig och tack för den extra peppen. Så himla skönt att du blivit av med smärta. Ussh den förstör mitt liv just verkligen. Jag får en kallelse om ca 3 veckor när jag är tillbaka från Thailand och jag antar att det är för att han ville prata om just det dom såg på röntgen. Tänker inte ge mig.
      Tusen tack för info och hjälp. Massa kärlek till dig!

Annons
stats