Katti Houshmandfar – CrossFit

Annons

Ortorexi eller passion?


Då vs Nu

Hej underbara soliga Fredag!

Förutom en öm fot så är jag på strålande humör då jag vaknade upp till ljus och sol utan några persienner. Jag gillar att sova när det är kolsvart men jag älskar att vakna till ljuset. Det får min själ att må sådär extra bra.

Idag vill jag gärna prata lite om ämnet ätstörningar relaterat till träning- För som ni vet så har jag lidit utav hemska ätstörningar och maniska beteenden när det kommer till mat, träning och utseende och i mina tidigare inlägg så dök frågan upp hur jag ser på Ortorexi och om det kanske är så att jag själv lider av det idag. Jag tycker detta är ett super viktigt ämne då det ligger mig varmt om hjärtat för att jag genomlidit precis allt som har med ordet ätstörningar att göra och just för att NI fina människor råkar just i detta läge se mig som en inspiration och förebild vilket gör det ÄNNU viktigare för mig att prata om det.

Orthorexia nervosa

Utan att vara någon form av läkare här så säger jag lite kort om vad denna sjukdom innebär. Ortorexi är en form av ätstörning som betecknar en ständig fixering till att ha en hälsosam livstil, på ett osunt sätt. Ett manisk beteende om att alltid äta nyttigt och den här rädslan av att missa ett träningspass. När den hälsosamma livsstilen går över till ett beteende som styr ens vardag. Gränsen mellan att leva hälsosamt på ett sunt sätt till ortorexi är hårfin och när vet man egentligen när man har gått över gränsen? Har jag Ortorexi?

Jag kan berätta för Er att jag har haft Ortorexi och jag hade det i många år och denna sjukdom står rätt nära till Anorexia som jag led av från start. Det jag kan berätta från min egen erfarenhet är att jag visste att jag var sjuk och led av ortorexi när jag kände hur jag mådde om jag inte följde min plan jag hade för dagen. Förstår ni hur jag menar? Jag hade bestämt mig för att träna 1 eller 2 pass, planerade måltider och dess innehåll men när saker och ting inte riktigt gick som det skulle enligt plan så mådde jag så sjukt dåligt och hade ångest av det. Allt i min vardag kretsade kring vad jag skulle äta, hur mycket jag skulle träna och vad jag inte fick äta. När man får en sådan ångest som jag fick, då är det något som är fel.

Så när vet vi om vår livstil vi lever i är en sjukdom eller om det är en ren passion? Och det svaret jag har är att det vet du när du reflekterar kring din reaktion på dessa punkter om saker och ting inte riktigt går enligt plan. Jag skulle äta den där salladen ikväll men oppss jag fick jobba över och var hungrig och 2 kompisar frågade då om vi skulle ut och käka och hänga och det råkade bli en pasta istället. Får jag en sådan ångest att det är svårt att sova, koncentrera sig och det enda man gör är att planera hur man ska ta igen det dagen efter och mår riktigt dåligt av det. Ja då bör man ta sig en funderar om hur man mår egentligen. Gränsen mellan sjukdom och passion är hårfin men det är endast din reaktion och tankesätt som kan bevisa om det är en sjukdom eller passion så ser jag på det.

Jag var 16-17 år när jag blev sjuk och led av ätstörningar som började med en form av bulimi och som gick över till en grov anorexia att jag fick bli inlagd på vård. Jag tog mig ändå ur den tuffaste och värsta tiden rätt snabbt ändå tycker jag med tanke att många lider av det hela livet och vissa olyckligt dör utav denna sjuk. Men Jag var inte frisk bara för att jag lyckades gå upp några kilon och började äta mat. Nej nej det var här det värsta beteende började anser jag, det var här all fixering och tankar tog över mitt liv och varje dag för mig var en kamp om att överleva dagen på det ”nyttigaste” sättet. Så jag lät det styra mitt liv. Idag är jag frisk, jag kan med handen på hjärtat säga att jag lider inte av några som helst ätstörningar. Jag är väldigt mån om min kropp, min träning och hur jag ser ut självklart, men det är som jag nämnde tidigare inga onda och maniska ångest tankar i mitt huvud som jag hade tidigare. Jag vill inte längre vara smal, jag vill vara vältränad och sund och jag tycker det är hett och sexigt med en muskulös och formig kropp som utstrålar styrka inte bara ser ut att vara stark. Förstår ni hur jag tänker då? Och jag vet att jag blev frisk när jag började träna Crossfit. det förändrade verkligen mig och mitt liv och jag är så himla glad och tacksam att jag fortfarande kan träna det trots mina skavanker.

Mitt sätt att leva är min passion och jag älskar det livet jag lever just nu. Men gränsen är hårfin jag vet och det är ibland kanske svårt att visa utåt hur man känner inåt och det är egentligen det som är det viktigaste. Ni ser en tjej som älskar att träna och som lever för det, en tjej som har koll på sin kost och håller den gärna strikt men det säger ju inte allt om mig. Varför gör jag som jag gör? har jag vissa mål som kanske gör att jag måste/vill hålla det strikt, hur mår jag av det osv. Det är fakta som är det enda som spelar roll.

Känner ni igen er i detta beteende? Kanske ligger du där mellan den hårfina gränsen? Det är okej att faktiskt erkänna för sig själv att man kanske har ett problem och det är jätteviktigt att vara medveten om den och försöka göra något åt saken. Skulle vara väldigt tacksamt från min sida om ni har åsikter och vill kommentera.

Massa kramar från mig och idag tänker vi bara bra och positiva tankar.


ORTHOREXIA OR PASSION?

Hey sunny and wonderful Friday!

In addition to a sore ankle, I am at a really glorious mood today since I woke up to light and sun!  I like to sleep when it is carbon black but i love to wake up to the light. It’s like butter for my soul.

Today I would like to talk about the subject  –> eating disorders related to training and as you might know I have suffered by terrible eating disorders and manic behavior when it comes to food, training and from my last post about this there came up a lot of questions regarding what I think about Orthorexia and if I happen to suffer from it. I think that this is a super important topic since I am one of those who have suffered from all types of eating disorders through the years and since you guys happen to see me as a role model. I feel ut is very important to talk about this and I am happy that you guys ask me questions. i

Orthorexia nervosa

without any form of doctor knowledge this is a short explanation from my point of view about this disease . Orthorexia is a form of eating disorder that represents a constant fuser to have a healthy lifestyle. It is a manic ‘behavior to always wanting to eat healthy and constant pressure on exercising and a fear of missing out on training sessions or eating something that you did not plan to eat. When the healthy lifestyle goes to a behavior which controls your whole living every single day. The line between to live healthy in a healthy way to orthorexia is subtle and when do we actually know that our behavior has become a disease? And do I suffer from Orthorexia?

I can tell you that I have had suffered from it for many years and and this disease is closely related to anorexia which is disease that I suffered from when it all started. What I can tell you from my own experience is that I knew that I was ill and had orthorexia when i realized how i felt if I did not follow my plan i had for the day. When I started having anxiety when things did not go as I planned when it comes to food and training. Do you understand how I mean? Lets say that I had  decided to work out 1 or 2 session one day, planned meals and its contents but when things did not really go according to my plan so I felt sick and so bad and had anxiety. My whole life, my whole day was involving around what should I eat, how much should I workout and what am I not allowed to eat., Having these thought should ring a warning bell in your head. Something is wrong!

So when do we know if our lifestyle is a passion for a healthy living or when it is in fact an eating disorder? And the answer I have is that when you reflect around your reaction to these points if things don’t go according to plan, that is when you know if it is a disease or not. For instance–>My plan for today is to exercise after work and then eat my planned meal for dinner which was a salad or something, but then all of a sudden my best friend calls me and asks if we could hang out and eat dinner after training and of course I want to do that. So the best place we could find was a pasta place so I eat pasta instead of my planned salad. If I get anxiety about this and the only thing I can think of is why did I eat that pasta and have trouble sleeping and planning on how to make this up tomorrow, that is when you know that this is not healthy thoughts going through your mind. So the line is very small but how you know is how you reflect on situations and that is the only thing that matters. How you feel inside. 

I was 16-17 years old when I became ill in eating disorders which began with a form of bulimia and went over to a rough anorexia that I was so bad that I had to get professional help. I got out of the worst period quite quick I think but it was now the worst part started of the disease. Just because I gained a few kilos and started eating did not mean that I was well. I let food and looks and training take control of my life for so many years. It was the only thing I thought of and it could make me feel so bad when it did not go as I wanted and controlled it to. Today I can honestly say from the bottom of my heart that I do not suffer from any type of eating disorder. 

I know it might look sometimes that I do since I am very passionate about my training and do it very often and that I am very aware of what I eat and how I look. But I never ever feel anxiety when I do something that I might not have planned to do, r if I miss a session or if I eat burgers 2 days in a row. I don’t feel anxiety and that is all that matters. This is my passion, I don’t want to be slim anymore, I want to be healthy and strong and curvy. The sexiest thing I know is a strong body that also reflects a strong body not only looks strong, Do you get what I mean?

Eating disorders are so common especially nowadays when everything is focused on being healthy by eating and exercising. And it is ok the admit that you have some kind of disorder. The important thing is to realize it and try to concur it in the best way. I would love to hear about your thought, please comment if you want to share what you think.

Have a great day and remember to think positive thoughts. 

LOVE

Kommentarer

Kommentera

  1. Rebecca

    Råkade komma över din före/efter-bild på instagram och hittade hit den vägen! Ville bara säga -Grymt inlägg! Det är inte lätt att sätta ord på tankesättet man har.. Ligger själv på den hårfina gränsen med onda ”strafftankar” och ångest i perioder, varierat med hälsosamma perioder med stor träningsglädje! Gymmar mycket, och älskar det, så vill kunna fortsätta men istället ändra mina kompensationstankar och hets kring mat. Hoppas på att finna lösningen till en mer avslappnad kosthållning jag med!

  2. Jessica

    Hade anorexi i 10 år, vägde 30 kg och kunde knappt ta mig upp ur sängen. Idag är jag frisk från det men märker att jag är på gränsen eller har ortorexi, att jag egentligen fortfarande sitter fast i ett ätstört beteende men eftersom jag jämför mig med mitt gamla jag och då är jag både viktmässigt och beteendemässigt betydligt mkt friskare!
    Läste också boken ”jag är sjuk” och kände att jag tränar ju inte 5 timmar om dagen osv och då är ju inte mitt träningsberoende alls sjukligt…

  3. Amanda

    Alltså har följt din blogg sedan du starta iprincip, jag gillar den så mycket och du verkar så cool, och det här kan ha varit det bästa du skrivit. Känner så igen mig i det du beskriver. Jag tränar crossfit och ville bli mer ” slimmad ”, tog hjälp av en PT för att jag själv inte har disciplinen som krävs att gå ner dom kilorna, Efter 5 veckor mådde jag skit. Åt 1200 kcal om dagen och fick ångest bara av att äta en banan eftersom detta inte ingick i mitt kostschema. Vaknade mitt i nätterna och kunde inte sova för jag var så hungrig. Tyvärr så själpte min PT mig mer än han hjälpte då han hetsade att jag skulle fortsätta.. Som tur är valde jag att lyssna på mina vänner och slutade innan det gick ” för långt”. Men som sagt gränsen är hårfin ! Mer sånna här inlägg ! // en som älskar din blogg

  4. Susanna

    Bra skrivet! Jag kan ärligt säga att jag har ortorexi, har varit hos vårdcentralen och fått en remiss till en KBT terapeut för som jag har det nu vill jag inte ha det. Även fast jag VET att det är ett osunt beteende och jag inte vill ha det såhär, så fortsätter det. Det är svårt att ta sig ur tankebanorna. Vad gjorde du för att börja må bättre?

    1. Katti Houshmandfar

      Hej Susanna!
      Först och främst tycker jag du är så stark och underbar som berättar detta och jättebra att du är medveten om det och sökt hjälp. Jag hoppas verkligen att du lyckas få den hjälp du behöver och jag vet exakt vad du menar med att man vet om det men att det ändå följer en. Det är jättesvårt att få bukt med, just ortorexi tror jag är en av de svåraste just för att det känns som man tror att det egentligen inte är en sjukdom. Förstår du hur jag menar? Det som hjälpte mig var just att jag började med en sport (crossfit) där fokuset inte längre låg i utseende utan prestation. Och det betyder även att jag ändrade hela mitt umgängeskrets och umgicks med människor som drevs av prestation och mer eller mindre alla hade en köttigare kropp och all äter för att överleva träningen. Så jag fick varje dag umgås med folk med detta tankesätt och beteende så det smittades liksom över på mig.
      Jag hoppas verkligen att du mår bättre och hör av dig om du behöver stöttning <3

      1. Susanna

        Jag förstår precis hur du menar. Jag ville inte ens gå till vårdcentralen för jag är/har varit så osäker på om detta ens är ett verkligt problem. Det som gjorde att jag tröttnade var när jag somnade halv 7 en morgon pga ångest över nånting jag åt dagen innan. Det låter vettigt som du säger, att man fokuserar mer på själva prestationen än på utseendet. Jag har tävlat i bodyfitness, vilket är en väldigt utseendefixerad gren. Just därför har jag bestämt mig för att inte tävla mer i det. Är dock sugen på typ crossfit eller tyngdlyftning :)
        Ta hand om dig!

  5. Emil

    Fint inlägg, grym du är. Jag själv har också kämpat med just ätstörning.. Men jag dämpade allt med mat konstant, sen kom ångesten och då kom maten igen.. Det är inget som är enkelt att hantera. Det syns att du mår riktigt bra idag! ✊

    1. Katti Houshmandfar

      Tack bästa! Usch visste inte att du lidit av sånt också. Så glad att du mår bättre idag för det är verkligen inte lätt att hantera. Kram på dig! /Love burgers… :)

Annons
stats