Idag fällde jag en tår | Katti Houshmandfar - CrossFit

Katti Houshmandfar – CrossFit

Annons

Idag fällde jag en tår

Jag har verkligen mått så himla bra här i värmen och för första gången på ett helt år så känner jag mig hel på ett sätt som är svårt att förklara. Foten är inte bra bara för att jag kom till värmen men jag känner verkligen att min kropp inte gör ont, känns lika stel och att den är hel helt enkelt. Åh det är så svårt att förklara för den som inte lider av denna skada jag har men ni kanske förstår lite av det jag försöker framföra.

Men idag så satt jag, Devran och Alexandra på ett ställe runt 17.00 tiden som heter Café Latte och drack kaffe och smoothies och då hände det. Vi satt på en hög bar på rad med utsikt ut mot vägen och längs vägen runt denna tid så är många fighters och andra som är här och tränar ute på en löprunda. Jag såg svettet längs deras kropp, solen lysa upp deras löpsteg och jag bara tittade ut mot dom och helt plötsligt föll jag i tårar.

Gud vad jag saknar att springa, Gud vad jag skulle göra precis vad som helst för att få det tillbaka. Jag kan inte springa, jag kan inte njuta av dom där mysiga löpturen i solen längre. Det är så fucking jävla orättvist och ibland vill jag verkligen bara skrika. Men jag får verkligen intala mig själv varje gång det blir så här tufft att det finns mycket annat som jag faktiskt kan göra och får glädjas över det.

Men åh vad jag saknar att kunna springa, ni anar inte ❤


I actually cried a bit today.

Since I came here I have been feeling so good and happy that you can’t imagine. For the first time in a year my body feels whole and not injured. By that I don’t mean that my ankle is fine and it is so hard to explain so that you guys truly understand how I feel but you can say that I don’t feel as injured as I have been. The climate here and the sun has made some impact and I can do my sessions without always being reminded of my injury. And that is a wonderful feeling. 

But this afternoon it happened. That moment where I got sad and just started crying. I haven’t done that in a while actually. It all started when we were at a place called Café Latte and sat outside having coffee with a view over the street. During this time most of the fighter and people that are here for training go out for a run. I saw the passing by and I was just watching the, Watching the sweat runt down on their body, seeing the sun lighten the ground they where running on and I just all of a sudden started crying because I can’t do that and I miss it so much. 

I want to be able to run, to do exactly what they where doing and you can’t even imagine how hard it is to mot to be able to. I miss it so badly. And often when things get this hard I try to comfort myself with the thought that there is a lot of things that I actually can do and that I should be happy about that. It could be worse.

So there was my sad moment, I really miss running!

 

Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Mm

    Jag anar exakt hur du har de. Jag bröt vadben och skenben för några år sen. De första jag frågade doktorn när kan jag börja spela fotboll och springa igen, han sa aldrig. Då gick min värld under. Då lovade jag mig själv att jag ska klara av att springa igen. Förra sommaren så sprang jag ett lopp som var på 10 km. Inte mycke kanske men jävligt mycke.när.läkaren sa att jag aldrig skulle klara av de. Så bit ihop vänta de kommer ge foten tid, så att den läker och får tillbaka alla msukler så ska du klara av det. Du är grym. Kan bli sur på människor som är friska att de inte är ute och springer.
    Gör som jag istället föratt bli ledsen att du inte kan springa, va glad att du kan gå normalt . Jag sa alltid de kunde blivit värre att man skulle bli tvungen att använda kryckor eller rullstolsburen resten av livet.
    Kämpa hårt för betalningen kommer sen.

    1. Katti Houshmandfar

      Hej Ida, jag var med om en bilolycka förra året som gjorde att jag åkte på en allvarlig fraktur i fotleden. Kram Katti

Annons
stats