Brand i lägenheten med hunden hemma | Katti Houshmandfar - CrossFit

Katti Houshmandfar – CrossFit

Annons

Brand i lägenheten med hunden hemma

Det var nästan det som kunde ha hänt igår och jag är fortfarande lite smått omtumlad efter gårdagens jävla klantiga händelse som kunde gått så snett.

Efter träningen igår så åkte jag och Jeff hem för att laga mat och då var Pamela på jobbet. Hon jobbar på HM här i ett köpcenter så hennes arbetstider är lite huller om buller. Jag la då in potatisen i ugnen och jag har aldrig lagat mat i deras kök tidigare då de inte bodde här sist jag var i USA. Jag sätter på ugnen på 200 grader och efter en stund stoppar jag in potatisen och när det gått 20 min ville jag kolla till dom och de blev fan aldrig tillagade. Det var liksom inte varmt och jag tänkte att det är säkert för att jag har någon fel inställning och inte vet hur man gör så jag höjer till 250. Händer fortfarande ingenting så vi låter potatisen ligga kvar i ugnen och kokar ris istället för vi var så jävla hungriga. Jeff visste inte heller hur ugnen fungera så ni kan nu tänka er vem av dom två som har koll i huset haha.

Så vi sätter oss och käkar och efter vi har ätit (nu har det liksom gått 1,5 timme) så har fortfarande potatis jäveln inte blivit klar. Nu var klockan liksom strax 17 och vi skulle åka iväg och storhandla innan vi skulle hämta Pamela på jobbet som slutade kl 18. Så jag tänker att jag låter ugnen vara på tills strax innan vi ska gå och stänger av den precis innan.

Vilket jag glömde…. med hunden hemma då Svea alltid stannar hemma. Det är alldeles för varmt för henne ute just nu.

Vi åker och handlar och hämtar Pamela och åker dessutom till ett annat ställe efter vi hämtat henne för att köpa kosttillskott och ugnen står nu fortfarande på där hemma men det har jag glömt bort. Sen sitter vi i bilen på väg som är ca 10km och jag passa på då att fråga Pamela om hennes ugn inställningar och helt plötsligt slår det mig att jag aldrig slog av ugnen. Utan att jag ens hinner tänka mer så börjar tårarna rinna och jag får panik utan dess like. Jag ser på Pamela hur hon kokar men försöker hålla sig lugn.

“Hur många grader var den på? 

“250 grader”

Det kommer att börja brinna och vi har varit ifrån hemmet nu i 2 timmar. Alla som hinner gå igenom mitt huvudet, jag kan på riktigt inte andas längre. Jag ser framför mig vad jag har gjort, vilket kaos jag har skapat och att Svea har brunnit inne eller dött av all rök som måste ha skapats. Sen frågar hon mig om jag ställde in 250 på ugnen eller om jag hade ställt in i Farenheit.

“Nej jag knappade in 250”

Tack gode Gud för att ugnen är i Farenheit så det var inte 250 grader då utan ca 100-120 grader men vi har fortfarande panik i bilen. Pamela ringer till receptionen där de bor och frågar om de har en extra nyckel vilket de hade men att de inte får gå in i lägenheten även om vi säger att de får. Hur sjukt är inte det? Vi säger att det finns en risk att hela huset brinner ner och de får inte gå in. Jag försöker verkligen kontrollera mina känslor i bilen för att inte ge Pamela mer panik och den stämningen som var i bilen var bland de värsta jag har varit med om. Vi alla hade hjärtat uppe i halsen och Jeff gasade på som tusan så att vi kom hem. Han stannar bilen vid ingången och jag och Pamela springer till hissen och upp till lägenheten. Men vi känner som tur var ingen röklukt när vi kliver ur hissen men springer ändå till dörren och öppnar och där möts jag av en super glad Svea som hoppar upp på oss och pussas och jag ser att ingenting hart hänt. Det luktar bara lite potatis i lägenheten. Helt plötsligt så släpptes den där paniken jag höll inom mig och jag faller på golvet vid ingången och gråter och skriker lite samtidigt.

“FÖRLÅT, FÖRLÅT, FÖRLÅT!” Och Pamela kramar om mig och gråter hon också. Jag ville kräkas på riktigt och mitt hjärta och hela kropp bara skaka. Tänk vad jag kunde ha gjort om jag hade satt på ugnen på rätt temperatur. Tack gode gud för att jag var så himla korkad och inte visste att det var i Farenheit. Det räddade Sveas liv och allt annat som kunde ha hänt. Fy usch vilken jobbig eftermiddag/kväll det var igår. Är så himla glad att det gick bra!


FIRE IN THE APARTMENT WITH THE DOG HOME ALONE

Well that is what could have happened yesterday and I am still a bit shaky after the incident last night that could have ended up in a disaster. 

After our training session around lunch time me and Jeff went back home to make food because we were so hungry after training. Pamela was at work. She works at HM in Fairoaks mall so her working hours are different each day and sometimes she works on weekends. I have never cooked before in their kitchen since they did not live her last time I was here so the oven was something new to me. I wanted to make potatoes in the oven so I set the oven on 200 degrees and I did not know that it was in Fahrenheit because I always think everything is in celsius. 20 minutes later I checked on the potatoes and nothing had happened and I was like thinking that it was me who had set something wrong with the oven settings so I turned it up to 250 and still thinking it was in celsius. Still nothing happened så we got so hungry and made some rise instead but I let the potato stay in the oven so we could eat them another time like for dinner. 1,5 hour later still no potatoes, wtf?! And now it was almost 5 pm and me and Jeff had to leave the apartment to do some grocery shipping before picking Pamela up at work at 6pm. So I planned to let the oven be on until the last minute that we were going out. 

And so we left and I forget to turn off the oven….

We leave to do our groceries and the go and pick Pamela up from work and on our way home we also stopped at another place to but some supplements. While in the car I wanted to ask Pamela about the oven and the settings since I never got it hot enough to cook the potatoes and the it hit me!

“I FORGOT THE OVEN ON” I said out loud in the car and the panic started among us all. We had been away for two hours now and the oven is on 250 degrees (what I though was in celsius) and I started crying and had trouble breathing. The dog was still at home alone in an apartment that was probably on fire now. Jeff stepped on the gas and there was total silence in the car on our way back. My heart rate was not measurable anymore. I wanted to scream and throw up but I tried to stay calm so that I would not panic Pamela anymore. The distance home was about 10km but it felt like 200km and during this time I thought of all the bad things that could have happened now in the apartment. That was the worst feeling ever and knowing that I might have destroyed their apartment and maybe killed her dog. 

Jeff stopped the car by the main entrance and me and Pamela ran to the elevators and up to the apartment. When we got out of the elevator we did not sense a burning smell so Pamela said that it was probably ok but we ran and opened the door. There came this happy dog running towards us and jump up and gave us a kiss and all of a sudden I just fell on the floor crying and screaming. All the feeling and panic that I had kept in control inside just exploded and Pamela started crying as well and gave me big hug.

I AM SORRY, SORRY SORRY  I said over and over again to her. And to Svea the dog. 

Do you know what saved me? That I was so stupid who did not know that everything here is in Farenheit. So the temperature on the oven was not that high and that saved me. Thank god for that! But I learned a lesson and I promise you that it will never happen again, ever!

 

 

Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Emma

    jösses. Ta de lite lungt. 🙂 Jag sätter min ugn på 100 grader celcius och drar hemifrån minst 5-6h när jag gör pulled pork. Den ska stå totalt 8h när de ska göras ordentligt. 🙂

    Annat om de varit 250 grader iof.

    Skönt att de gick bra!

Annons
stats